Lär dig mer om hur djuren i djurfabrikerna har det genom att läsa under rubrikerna nedan.

Djurfabriker

I denna text kommer vi att använda ordet djurfabrik många gånger, men vad är en djurfabrik? Djurfabriker är stora byggnader där de flesta kor, kalvar, grisar, kycklingar och fiskar i Sverige hålls instängda för att bli till mat för människor i form av kött, mjölk och ägg. Gemensamt för alla djur är att de är kännande individer, precis som vi människor. Rädda Djuren-klubben arbetar tillsammans med Djurens Rätt, för viktiga förbättringar för djuren och vi anser också att djur har rätt till sina egna liv.

Grisar

Grisar som lever i naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta. Nästan alla grisar i Sverige lever hela sina liv i djurfabriker inomhus i trånga boxar med hårda betonggolv, och får aldrig komma ut. När grisarna bara är ungefär en månad gamla skiljs de från sin mamma och bor resten av sina liv i en liten box tillsammans med flera andra grisar. Det blir väldigt trångt och tråkigt i boxarna och grisarna har inte möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Därför blir de väldigt stressade och uttråkade och kan börja bita på varandras svansar och öron. Stressen gör också att många av grisarna får smärtsamma magsår.

När hangrisarna bara är några dagar gamla kastreras dem. Det görs till stor del för att deras kött inte ska lukta och smaka illa när människorna vill äta det. Sedan år 2016 är det förbjudet att kastrera utan bedövning i Sverige. Det har gjort det lite bättre för grisarna som slipper en del av lidandet, men hanteringen vid kastreringen är fortfarande väldigt stressande för dem.

Kor, kalvar och tjurar

Det går inte riktigt att skilja på djurfabrikerna inom mjölk- och köttproduktion eftersom det mesta av nötköttet som säljs kommer från kor och kalvar från djurfabriker som tar mjölk från kor. När korna är runt fem år anses de vara för gamla och inte ge tillräckligt med mjölk längre, och skickas då till slakt. Innan korna fyller fem år föder de en kalv om året för att de ska fortsätta producera mjölk. Kalven tas från sin mamma direkt och placeras ensam i ett bås. Anledningen till att de gör så är för att kalven inte ska kunna dricka mammans mjölk, eftersom människorna vill ha den. Detta är självklart väldigt stressande för både mamman och kalven och går emot deras naturliga instinkter.

Alla kor har rätt att gå ute på sommarbete under 2–4 månader. Men de kor som producerar mjölk får ofta bara vara ute sex timmar om dagen. Det innebär att de kan hållas inne över 90 procent av sina liv. Resten av tiden hålls en del av dem uppbundna inomhus för att de ska kunna mjölkas.

När de är uppbundna inomhus i djurfabrikerna kan de inte röra sig fritt, eller ens klia sig, utan bara stå upp eller ligga ned. Antalet uppbundna kor i Sverige minskar varje år, och istället har de något som heter lösdriftssystem när korna är inomhus. Lösdriftssystem innebär att det finns bås där korna kan äta eller ligga ned och vila, men de kan röra sig fritt mellan båsen. Det gör att korna har mer utrymme att röra sig på när de är inomhus, men det är fortfarande långt ifrån en naturlig miljö för dem.

Kycklingar

De kycklingar som föds upp för att bli kött i Sverige kläcks i maskiner och får aldrig träffa sin mamma. 99% av dem hålls inomhus i djurfabriker under hela sina liv i väldigt trånga utrymmen. Kycklingarna som föds upp för att bli kött tvingas bo tätt ihop med varandra och varje kyckling har mindre yta än ett A4-papper att röra sig på. De har avlats för att växa väldigt snabbt för att köttet ska bli billigt. De går från att väga 40 gram när de föds, till att väga 2000 gram på bara 35 dagar. Detta är inte naturligt och gör att många av kycklingarna får väldigt ont och inte kan röra sig ordentligt.

Tuppar och hönor

De hönor som används för att värpa ägg lägger många mer ägg än vad som är naturligt för dem, vilket sliter väldigt mycket på deras kroppar och leder till att många blir sjuka. De flesta hönor lever hela sina liv i djurfabriker inomhus i trånga och bullriga miljöer. En del höns bor i burar, och burarna som de lever i är så trånga att det inte ens kan sträcka ut sig ordentligt. Men även de hönor som kallas frigående hönor lever väldigt trångt, ofta tillsammans med tusentals andra hönor. Det är inte naturligt för dem att bo så många tillsammans, i det fria väljer hönor att leva i mindre grupper om 20-30 individer och det är så de trivs som bäst.

Hälften av alla kycklingar som kläcks i djurfabrikerna är tuppar. Eftersom de inte kan lägga ägg, och inte heller växer tillräckligt snabbt för att användas i köttindustrin, dödas de direkt efter att de har kläckts.

De hönor som värper ägg som märks som ekologiska bor på samma sätt som de som är frigående inomhus, men har möjlighet att kunna gå utomhus när det är varmare. De bor många tusen hönor tillsammans och har lite mer plats än de icke-ekologiska. Tuppkycklingarna dödas direkt när de kläckts även inom ekologisk produktion.

Fiskar och andra vattenlevande djur

Fiske är den vanligaste dödsorsaken hos alla arter av ”matfiskar” i europeiska vatten. Även om det numera är välkänt att fiskar kan känna smärta och lidande så behandlas de ofta som känslolösa ting då de fångas på krok eller i nät. De flesta fiskarna fångas i haven, men eftersom haven blir alltmer utfiskade blir så kallade fiskodlingar allt vanligare och är en annan typ av djurfabrik. I dessa djurfabriker föds fiskarna upp i inhägnader eller dammar. Där tvingas fiskar som i naturen lever ensamma leva tillsammans med tusentals andra fiskar. Fiskarna i djurfabrikerna utsätts för mycket stress och stort lidande på grund av trängsel, transporter och slakt.

Vattenlevande ryggradslösa djur som räkor, kräftor, humrar och musslor dödas också för att ätas av människor. Det finns all anledning att tro att kräftdjur och åtminstone vissa blötdjur upplever smärta. Ändå behandlas de, precis som fiskarna, som känslolösa ting.

Får och lamm

De flesta lammen föds upp i djurfabriker i Sverige och blir bara runt ett halvår till ett år gamla. Under sommaren har lamm och får rätt att vara ute varje dag under 2–4 månader, men under vinterhalvåret hålls de oftast inomhus i trånga utrymmen. Om ett lamm föds under hösten eller vintern får de aldrig möjlighet att gå ut under sitt liv om de sedan slaktas under våren. För de får och lamm som har gått ute och inte hanterats så mycket av människor blir infångandet, transporten och hanteringen på slakteriet en ännu större stress, eftersom de inte är vana vid människor.

Transport

De flesta djuren i djurfabrikerna transporteras minst en gång i livet, och det är när de ska till slakteriet. En del djur transporteras också från stället de föds på till ett annat. Transporterna är ett stort stressmoment för djuren. I transportbilen, som är en okänd miljö för dem, blandas de med individer som är främmande för dem. Det är också så stor trängsel att djuren knappt kan röra på sig. Tyvärr dör många djur under transporterna. År 2016 dog 220 785 kycklingar, 12 346 uttjänta hönor från äggindustrin, 288 kalkoner, 235 grisar, 9 får/lamm och 5 nötdjur i samband med transporter till slakt.

Slakt

Över 100 miljoner djur dödas varje år på svenska slakterier. Många gånger får de vänta länge i den främmande och skrämmande miljön på slakteriet, innan de slaktas. Hanteringen av djuren på slakteriet är hårdhänt och det är väldigt vanligt att det används metoder som skadar eller stressar djuren för att få dem att flytta sig mellan sin stallplats och det ställe där själva slakten sker. Innan slakten bedövas djuren på olika sätt som är både smärtsamma, stressande och väldigt obehagliga för djuren.

Vad tycker Rädda Djuren-klubben?

Djuren i djurfabrikerna är, precis som oss människor, kännande individer. Rädda Djuren-klubben arbetar tillsammans med Djurens Rätt för viktiga förbättringar för djuren i djurfabrikerna och för att de på sikt ska få rätt till sina egna liv.